Jungman bajsade samma konsistens som kossorna. Och samma mängd. På hallgolvet. Och jag klev i det när jag skulle ta ut honom vid trerycket. Det var lite "sådär".
Och så vaknade han inatt och kräktes. Mest gräs.
Man hade ju velat resonera lite med honom och ba: Ja, men nu ser du vad som händer om du äter från gräshögarna som gräsklipparen lämnat kvar. Jag sa det redan tidigare när du var där och mumsade. Kommer du ihåg att jag sa att det inte är bra att äta så mycket gräs? Kommer du ihåg att du blev sur när jag tog ut en gräsboll ur munnen på dig? Förstår du nu?
Nu ligger han nytvättad, fönad och borstad på golvet med sitt grisöra och tycker att livet är helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar