On eller off

Jag vaknade runt halv nio. Och väckte hunden.

Vi gick utanför porten. Hunden kissade. På frågan om han behövde skita också svarade han med att sträcka kopplet tillbaka mot porten. Det är skönt med tydlighet. 

Jag serverade frukost åt hunden, färskfoder och torrfoder. Själv drack jag kaffe. Hunden tittade på sin frukost och la sig i soffan. 

Vid halv elva packade jag väskan för en utflykt. Hunden kom ut i hallen och tittade. Och gick tillbaka till soffan. 

Aja. Han följde med ut och var peppad på det mesta. Sök, småträning med trix, hämta boll och frisbee. Lunch ute. 

Hemma igen. 

Framsteg

Ja, eller framsteg och framsteg... 

More like vi är framme. Med ensamheten, alltså. Jungman har accepterat sitt öde. Att lämnas av oss ibland. Solokvist.

De dagar när bitarna i livspusslet inte riktigt passar kan han vara hemma från morgon till lunch. Och från lunch till kväll. På lunchen kommer jag hem och tar ut honom en sväng. Det är inte optimalt. Men det funkar. 

Hur jag kan vara säker på att allt är ""coola bananer"? Vi har ju en webkamera där vi kan följa honom hela dagarna. 

Det är trist att se. Han bara ligger. Flyttar sig ibland och lägger sig en bit bort. Och ligger där istället.