Utflykt Issjön runt

I lördags åkte vi på äventyr med svärfar, Eva, jaktlabben Lakrits och gårdshunden Kasper. 


Jungman fick träffa hästar för första gången. Hans skällde naturligtvis ut dom efter noter...


Lakrits och Jungman har superkul tillsammans dom körde stenhårt. 


Och så fikade vi. (Jag är den där i väderriktiga kläder... ) Det var världens finaste promenad runt issjön. Flera anlagda fikastationer med bänkar... 


... och bryggor. Jungman ba "skitkul med brygga". Lakrits ba "skitläskigt". På det hela taget en mycket trevlig dag. Behöver jag tillägga att Jungman låg tvärdäckad hela kvällen sen? 

Foto: Rolf Sävström

På bettet!

Jungmans bett börjar se bra ut! Underkäken har hunnit ikapp och nån millimeter till så är det perfekt!





Spökålder?!

Sista tiden har Jungman plötsligt börjat skälla. På random saker. Mest utomhus. Ibland är det en person som är mörkt klädd som får ta emot lite skäll, ibland är det skall ut i tomma intet utan synbar mottagare.

Är det detta som är spökåldern? Och, vad är taktiken?

När han skäller vill jag ju "rätta honom". Jag vill också visa alla människor runt omkring (som just blivit livrädda för hans ganska så rejäla skall) att jag är en ansvarfull ägare som "gör nåt" när hunden beter sig illa. Men jag vill ju inte göra nåt som förstärker hans rädsla...?

Hur gjorde ni? Och, på riktigt, finns det en spökålder?

Diverse viktig info om diverse




Jag har ju haft ont i ryggen i typ... ja... en månad. Alltså riktigt ont. Citodon-ont. Världens bästa grej att ha hund då faktiskt eftersom promenader är det enda som hjälper. Här är Jungman ute i vårsolen. Notera att kommandot "vänta" sitter som en smäck nu för tiden. 


Jungman är sådär imponerad av vind. När det blåser i frisyren. Inge bra. Regn är heller ingen hit. Och det här med att all snö försvunnit? Var ska man då kissa? 


I helgen var vi ute i Nacka. Först fick Jungman vara där SJÄLV och bli omhändertagen av den här tjejen och hennes familj. Klara är en naturbegåvning när det gäller hundar. Jungman går fot och gör konster som om det vore självaste Carina Persson som tränade. Det värmer ett moster-hjärta att Jungman och Klara har så himla kul ihop.


I söndags var vi i hundrastgården och jag bestämde mig för att "rädda livet" på Jungman. Fast enligt Petter var det inget riktigt bråk. Bara två unga hannar som ville "testa lite gränser". Jaja, jag testade min gräns och den gick vid ett litet gny från Jungman och sen flög jag fram och ryckte isär dom. Det resulterade i ovan blodbad, penicillin och stelkramp... Värt det? Nja...


Jungman vägde i lördags 22,95 kilo. Husse väger nånstans kring 90. Varsågod för info. 


Finns det nåt ynkligare än en nybadad pudel? Tvekish... 


Jungman är fortsatt älskad av allt och alla. Idag fick han till exempel ett kilo kött från kocken och kockan på mattes jobb. Vi sa "tack, tack" och... 


... sen köttet kom in i bilden har torrfodret verkat tämligen ointressant. Slut på rapport. 

Satans hundskrälle!

 
Jungman är hos mattes syrra över dan. Det verkar gå bra. Han får leverpastej och korv.

Imorse gick det dock inte helt bra när matte gick till jobbet och jag låg kvar i sängen. Hon gjorde allt enligt rutinen.

  1. säga "hej då"
  2. kasta ut några godbitar över golvet
  3. gå hemifrån när Jungman är upptagen med godbitarna

Det brukar inte vara några problem. Men idag stämde inte rutinen eftersomt jag låg kvar i sängen. Vissrligen vaken. Men i sängen. Jungman satte sig vid ytterdörren och gnydde och skällde efter matte.

När han gjorde en paus ropade jag på honom och han kom in i sovrummet och tittade på mig. Men bara för att gå ut till ytterdörren och gny och skälla efter matte.

Vid nästa paus gick jag upp och satte på kaffe. Jag var ju liksom ändå vaken.

Det verkade passa in i Jungmans plan, eftersom han då gick och la sig i sin säng. I sovrummet. Och somnade.

Jaja. Det är tur för honom att han är så söt och gullig.

Ledig lördag


Vi lämnade bort Jungman några timmar igår för att gå "på stan". Och för att han ska lära sig att vara utan oss. Det gick bra. Lil' Cam och Jungman är ett bra par. Det mest dramatiska som hände var när Jungman gick igång på en proslinstiger i valpformat och ba: Är du min kompis? Vill du leka? Varför sitter du bara där?! Lek med mig!!!

Inte den skarpaste kniven i lådan. Men han verkade greppa skillnaden mellan ting och varelse efter ett tag.

Anyhoo. Det är rätt skönt att vara utan Jungman ibland. Att kunna gå in i vilken lokal och boutique som helst. Och så. Jamen, ni fattar.

Vi åt lunch "på stan". Och eftersom stället "på stan" nyligen har omskrivits som hundvänligt var det inte mindre än tre hundar i lokalen. Kul och trevligt, tänker ni.

Nja. Det första som händer är att en av gästernas hundar ställer sig på bakbenen mot oss utan att dess husse/matte gör något. Det blir vi som får knuffa bort den. Och det är väl inte hela världen. Hundgodis i jackfickan etc etc. Men sen när samma hund står och skäller utan att dess ägare reagerar, what's up with that?!

Och när en gäst lite diskret påpekar att det var värst vad den skäller svarar hussen/matten att det är helt normalt att hundar skäller. För hundar gör så. Det ingår i hundens naturliga beteende.

Efter några menande blickar från servisen tar husse/matte upp hunden i knät i några minuter.

När hunden sen drar igång en andra skallserie får vi nog och försöker få husse/matte att förstå att det inte alls är ett okej beteende. Inte på lokal.

Men det var tydligen ett övertramp från vår sida.

Jaja.

Fort, fort, fort.

Det börjar titta fram lite barmark här och där. Gött! Jungman är rätt fundersam till det där med jord och gräs. Tror inte han minns hur världen såg ut innan det kom snö...

Nya frisbeen gillar han i alla fall. Kan endast bytas mot köttbulle. Och kolla va snabb han har blivit. Även om det fortfarande är en hel del valp kvar i steget.

Jungman och hans husse



Vattenhund


Jungman verkar tycka att det är kul och intressant att isen smälter på sjön. Det är ju som världens största vattenskål och det går att dricka obegränsat när man är ute på promenad. Lite läskigt är det också. Han brukar sätta tassen på iskanten och rygga tillbaka. Så det har känts rätt lugnt att sitta vid strandkanten och låta honom nosa runt och /eller äta lunch.

Men säg det lugn som varar.

Idag tog han sats och hoppade ut en meter på millimetertjock is. Och brakade rakt igenom.

Hans reaktion?

  • förskräckelse
  • förvåning
  • förtjusning

I den ordningen.

Tyvärr var jag upptagen med att hjälpa honom upp, så det finns ingen bild på spektaklet.

Livet, livet, livet


Jag tänkte ringa mitt tjugofemåriga jag och lämna ett meddelande på telefonsvararen och berätta att jag är hemma en helgkväll för att schamponera pudeln. Och att det inte är en metafor. Eller ironi.

Alltså...

Nästan tjugotvå kilo tung

Dagens utmaning var att slappna av trots grannarnas borrande i väggar. Varje gång slagborren ljöd fick Jungman gnaga på en köttbulle i min hand.

Det verkade funka. Vi får väl se vad som händer nästa gång det ska renoveras i huset.

Jungman hittar husse som aldrig varit borta

Idag passade vi på att ta en promenad tillsammans. I solen. Alltså. Så himla gött att äntligen få lite D-vitamin på sitt blåvita skinn/krullbruna päls.

Vi fikade i Vinterviken och gick sen i skogen där Jungman fick vara lös. Ja, jag vet. Han ska egentligen vara kopplad, men eftersom Jungman hittills inte vågat sig mer än 10 meter ifrån oss känns det ganska lugnt. Han har heller inte - som klippet bevisar - börjat använda nosen. Således är han varken medveten om eller intresserad av att det finns saker som harar, rådjur och älg. (Älg... finns det älg i Stockholm? Mvh Värmlandstös).

Detta Jungman är intresserad av:

  • skator
  • människomat
  • människor som har människomat inom räckhåll
  • hålla ihop "flocken" 




Jungman asså. Inte alltid den skarpaste kniven i lådan. Men alltid den gladaste...

Deppar.

Igår var Jungman hos svärmor Ingalill. Hon är väldigt populär. Idag surar Jungman och ser på oss med ögon som säger "hos Ingalill får man skinka och leverpastej, vad gör jag här med er?!"



På sistone


Vid första lyssningen av the Knifes Full of Fire ställde sig Jungman och skällde på högtalarna. Flipp eller flopp?

Det är första gången han reagerar på musik.

Jaja. Nu är han hos mamma över dan. Han var rätt peppad på att få komma dig, drog och härjade. Och så.

Mamma ba: Oj, han verkar gilla mig! Och sen ba: Får jag ge honom lite gotte?

Och så tar hon fram en halv påskskinka på typ ett kilo.

Man ba: Inom rimliga gränser...