Livet

Igår kväll satt vi fjorton runt bordet med mat och vin. Jungman skötte sig, höll sig undan den hundrädda och stökade med de som bjöd in till lek. Men mest låg han under bordet i vanlig ordning.

Idag träffade han en ståtlig borzoi. De fick rusa fritt på fotbollsplanen. Jungman hade inte mycket att sätta till när det kom till sprinterna, för jävlar vilken fart borzoien kom upp i på två steg. Poetry in motion! Alltså, på riktigt. Det var poesi i rörelse.

Jaja. De hade kul ändå. Och det blir nog ännu roligare när Jungman kommer upp i storlek.

Annars då? Jo, vi ska till Skåne. Så jag badade, fönade, trimmade och klippte Jungman. Man vill ju visa upp honom för släkten i sin bästa dager.

Vi provade ett nytt märke på schampo och balsam. Han blev ren och fluffig. Men nu luktar han gammal tant. Alltså, tantparfym. På det dåliga sättet.

Annandag

Först ska vi rapportera två viktiga saker. 
1. Jungman väger 13 kilo.
2. Inatt sov han 10 timmar i sträck utan kisspaus. 

Så, nu berättar vi om den här dagen: Vi började med ett besök på vår nya favoritaffär ZOO i Bromma. Jungman tyckte det var spännande och verkade allmänt nöjd över livet. Det  kanske berodde på att vi handlade en del presenter till en viss pudelkille...


Åka Volvo. Inga problem. Med nya bilbältet gick det som en dans.


Och som sagt... Vi handlade en del. Förutom ett bilbälte i storlek M köpte vi schampoo och balsam (som luktar grogghagga, men det upptäckte vi för sent), tuggben, boll, massor av godis och ett storpack grisöron. Här ska tränas! 

Efter shoppingen åkte vi ut till Vallentuna. Där tog vi en 10-minuterspromenad i skogen. Det va MYCKET snö så Jungman fick köra sin allra finaste skutt-teknik för att hålla huvudet ovanför snön.



Efter det äventyret åkte vi hem till Svärfar och Eva. Jullunch och fina presenter blev det där. Och lite lek med gårdshunden Kasper. Jaktlabben Lakrits var dock inte på lekhumör. Han hade ont i magen, stackarn! 

Nu sover Jungman som en stock här hemma. Och det lär han göra resten av kvällen! 

PS: Hur töntig låter jag i slutet på filmklippet? Jag orkar inte riktigt med mig själv...

Juldan

Julafton blev lite väl hektisk för Jungman. Ungarna var överpeppade och så allt papper från Mount Klapp. För att inte nämna granen som var off limits för hundar.

Jaja. Det gick helt okej för att vara första julen för Jungman. Han var stressad och kissade inne. Men på det hela taget funkade det.

Idag tar vi det lugnt. Väldigt lugnt.

Julstädad hund.

Rätt gött att komma hem från en olidlig shoppingdag i den värsta julruschen i mannaminne och hitta sin hund nybadad, klippt, trimmad och fönad. Också rätt gött att ha en man som gör sånt. 


Vi gav oss på ett nytt försök att fotografera Jungman. Han är inte sådär jättesugen på att strike a pose. Mr Fluffalot, alltså. Åh, va fin han är!

Sova, sova, sova.

Jungman har varit i Karlstad och hälsat på min pappa och hans fru Karin. Mycket nya intryck för en liten pudel. Men som vanligt tar han det mesta med en klack tass-spark. Bil till exempel, inga problem!

Inte heller att sova borta för första gången. Det gick strålande. Jungman väckte mig 05:00 genom att ställa sig på bakbenen vid min säng och sätta båda framtassarna på mitt ben, då var det kissdags nämligen. Kan man påstå att hunden är rumsren när han väcker en på det sättet? Ja?


Hemresan idag gick också bra. Jungman sov mest hela tiden. Förmodligen var han lite småtrött efter att ha träffad familjen Steens tre pudlar!!! Så himla kul att se Jungman flamsa runt med den vita storpudeln Icing, den svarta pudeldonnan Puck och så lilla dvärgsilverpudeln Izzo. Underbara hundar som jag hoppas vi får träffa många gånger. (Glömde ta kort dock, var så upptagen med att gulla med och prata om pudel!) 

En liten bonus är förstås att Icing, Puck och Izzo har en väldigt trevlig människofamilj också!

Väl hemma i Stockholm var det framåtstupa soffläge för hela slanten... 


Det här är en gammal bild, men jag tyckte det va så himla fin. Plåtad av extramatte Camilla! <3

Tjänstefolk

Ja, att matte målar naglarna betyder ju inte att hon slipper klia Jungman på magen. "Använd fötterna, människa!"


Vinterhund

Fjorton veckor gammal väger han in på elva och ett halvt kilo.

Måndagsrapport

Jungman har lärt sig att gå ner från soffan själv. Det är praktiskt eftersom han nu börjar bli lite för tung för att kånka på. Det har alla insett... utom Jungman.

Idag tog jag med honom ut på en promenad ner till Trekanten. Jag hade tänkt ta det ganska lugnt eftersom jag är förkyld och rätt ynklig. Jungman var inte alls med på det. Istället blev det apportering och sprinter i backen.

Här är Jungman långt borta och hämtar bollen som jag just kastat.


Han hämtar in den och springer tillbaka till mig - i flygande fläng - och lämnar sen bollen i min hand. Och nu kommer det gulliga; om jag eller Jungman tappar bollen så tar han upp den och lägger tillbaka den i min hand. Så himla duktig, rättar till tills det blir rätt. 


Och när det blir rätt får man en godis. 


Efter leken/träningen (beror på vem du frågar) så gick vi ner till Liljeholmen för att möta husse. Då va Jungman trött. Så först fick jag bära ("joooo, jag är en liiiiiten valp") och sen satt han snällt på min fot tills husses tåg kom. På min fot. På. 


Han är typ bäst på allt. Men ensamträning... där ligger vi nog lite efter. Tips? 


Rumsren? Nja... jo... typ.

Jungman har så gott som slutat kissa inne. Men han har inte helt tydliga signaler när det är dags att gå ut. Att han ställer sig och glor på husse eller matte, vem som nu är närmast, kan vara en signal. Men å andra sidan så står han och glor en hel del. En annan signal är att han gäspar, men det gör han ju annars också.

Inatt var vi ute sista svängen vid elvarycket och took care of his business. Sen vaknade jag först klockan sex av ett distinkt skall. Alltså, ett skall precis bredvid sängen. Och jag ba: Okej-okej, duktig hund. Jag fattar. Nu går vi ut.

När vi då gick ut hade han redan kissat i hallen utan att väcka mig. Men när det var dags för akutbajs var det alltså ett skall som gällde. Det kändes tydligt.

Jaja. Det är väl lite att ta i att förvänta sig att han ska hålla sig i sju timmar. Men, men...

Sover man, så sover man.

Och så stapplar jag ut i med jackan oknäppt och inget under och kommer på det först när jag möter en granne i entrén och ba: Gmorrn. Ja, det var inget fashion-statement. Även om det såg helt okej ut när jag kollade senare framför hallspegeln. Ni vet, hundvalp och hårig bringa i matchande färg.

Om man får önska sig något av hundtomten så skulle det vara en enkel och tydlig signal för när det "är dags". Tack på förhand. Jag har varit snäll nästan hela året.

Valp

Jungman har blivit så stor att det är lätt att glömma att han är valp. Han väger visserligen över tio kilo och, men han är ju bara tretton veckor.

Ibland blir det tydligt. Som när han somnar mitt i en lek med favoritgrisen framför nosen.

Soffträningen fortsätter

Rätt gött att ta en lur med hunden i soffan. Alltså, verkligen. La dolce fucking vita.

Power nap

Husse & Jungman vilar upp sig efter middagen...

Vadå veterinären?!

Det händer stora saker i Jungmans liv. Igår hade vi alla utom ett syskonbarn på plats här hemma. Det blev en pysselfest utan dess like. En vanlig hund hade nog gått upp i nåt slags spinn, men inte Jungman inte... Nä, han chillaxade mest hela tiden.

Här är dom. Pysslarna. (Jungman ligger under bordet i vanlig ordning.)


I lördags var vi ute på en promenad i vintersolen. Jungman har nu accepterat sin vinterjacka. Han gillar den inte - verkligen inte - men han accepterar. Jag tror att han tycker det är lite skönt att slippa frysa, men jag förstår också att hans inre stilikon inte tycker att det är sådär skitkul precis... 



Och så IDAG! Värsta stora grejen!!! Jungman har varit hos veterinären i Mälarhöjden och fått sin 12-veckorsspruta. Om det tyckte han... ja, ingenting egentligen. Han la sig ner i väntrummet och tog det lugnt, han fick sprutan (som han typ inte ens märkte) och sen fick han en väldig massa köttbullar. Så jag tror att om man frågar Jungman så har han idag varit på ett ställe där man får köttbullar... vadå spruta, liksom? 


Efteråt tog vi tunnelbanan hem. Jungman går på och av själv och sitter ganska fint mellan mina fötter nuförtiden. Han går också själv in i den där hissen som va så läskig förut. Det är märkligt, tycker Jungman, men det ligger alltid en godis där längst inne i hissen...


I övrigt så ägnar han sig åt att vara gullig och att roa sin husse och matte med diverse upptåg. Och han väger 10 kilo! 

Lil' city dog

Igår körde vi miljöträning lite mer harcore med tunnelbana i rusningtrafik, innepromenad från T-centralen till Centralen och vidare till mattes kontor. Efter en kort paus för att bekanta sig med kollegor smet vi vidare till extramatte numero unos kontor. Behöver jag näma att det var mycket folk på vägen dit? Inklusive takskottare med visselpipor, ambulansutryckning och tutande bilar.

Jungman följde i koppel och ba: Inga problem. 

Det enda som var oöverstigligt var en djup vattenpöl med brunt smältvatten. Och det kan man ju förstå.

Nästan 10 kilo!

Tolv veckor gammal, 42 centimeter i mankhöjd (?!) och 9,6 kilo tung. Och mer och mer lik Foppa för varje dag som går... Livet leker! Ja, förutom att han måste ha på sig den där hemska jackan när vi går ut. Han hatar den. Men han hatar också att frysa så på det hela taget kanske det jämnar ut sig? 



9,6 kilo. Är det normalt för en 12-veckors? Måste nog sms:a Ulla på Frihamras och fråga...


Att göra det man ska och måste


Det går snabbt för Jungman att kissa och bajsa i det här vädret. Alltså, verkligen effektivt.

Ut och in på 60 sekunder. Duktig hund!

Pudeln Pekka

Hej! Här kommer en uppsats om pudlar i litteraturen. Låt oss börja med Goethe.

Göte var en stor pöt...

Närå. Vi kollar på en liten film  som youtube har gjort istället.

Superman... SUPERDOG!




Huvudsaken är att han inte fryser. Men nåt vidare fashion statement är det inte... Jungmans nya vintertäcke alltså. Det är inte en mantel...

Toypudel




Jungman har en låda med leksaker som är hans alldeles egna. Den brukar stå under vår telefonbänk (ja, vi har en telefonbänk...) i hallen. Fast nu har Jungman lärt sig att dra fram den på egen hand. Och plocka upp de leksaker han behöver. 

På denna bild har han valt att ta fram sin mjukisand (en present från Guldmazarinen) och är i färd med att ta upp ett stort papprör som Petter försett honom med. Papprör är populära. Även toarullar. I nuläget är det Jungmans enda bus - att så fort toadörren står öppen springa in och sno åt sig en mumsig toarulle... 

Vem har jag blivit?!

Jag har aldrig tidigare egentligen gått på gräsmattorna i närområdet, jag föredrar asfalt. Jungman är mer lagd åt gräs, så vi har vankat omkring bredvid trottoarerna. Och det är först nu som jag upptäckt hur många hundägare som inte plockar upp efter sin hund.

Alltså, jag har säkert trampat i hundbajs bortåt tio gånger de senaste tre veckorna. Dels är det äckligt och dels kommer ju någon slags kollektiv skuld drabba mig och Jungman. Så ni vet hur det blir. Man bygger upp en vrede.

Idag var dagen när jag fick unleash the fucking fury.

Jag såg chihuahuan bajsa utanför vår port. Och det var hyfsat mycket. Faktiskt riktigt mycket med tanke på hundens storlek.

Jaja. Anyhoo. Oberoende av mängd ska det inte ligga utanför vår port, men chihuahuans matte bara gick därifrån. Utan att plocka upp! Så jag slet upp fönstret, ja jag var inomhus, och skrek åt henne att ta hand om sin hunds skit. Hon bara vände sig om och sa att hon inte hade påsar.

Så lätt fick hon inte komma undan utan jag skrek att åt henne att skopa upp det med handen, för där ska det inte ligga.

Och vet ni vad? Efter det visade det sig att hon visst hade en påse i fickan.

Men här kommer frågan igen: Vem har jag blivit? Jag spanar genom fönster och skriker ilsket när jag upplever att ordningen inte upprätthålls.

Svar: Jag har blivit ilskna gubben.

De var vanligare förr, men nu är tydligen återväxten säkrad på Nybohov.

Åh, åka tunnelbana!



Under bordet

Redan första dan hos oss hittade Jungman sitt favoritställe i lägenheten. Helst av allt ligger han under stora bordet och allra bäst är det när det sitter folk på stolarna. Ni vet, husse och matte och släkt och vänner.