The big scare!

I fredags började Jungman lukta illa ur munnen och dregla väldigt mycket. Vi trodde att det hade nåt med dom nya tänderna att göra och tänkte inte så mycket på det. Men så i söndags kväll tyckte jag att han betedde sig lite konstigt. Han följde inte efter mig var jag än gick, han låg kvar på sin plats och verkade lite... loj. Så jag tog fram febertermometern. 39.2. Ingen större fara, men förstagångshundägare och hönsmatte som man är ringde jag direkt till Ulla på Frihamras för att få råd/stöd/lugnande. Vi pratade lite och kom fram till att det bästa var att ringa vidare till djursjukhuset. Dom gav rådet att fortsätta tempa honom och ringa in igen om han gick över 40 grader.

Hans temp gick upp under kvällen och natten och på morgonen hade han 40,1 grader (jag sov cirka 0 minuter den natten). Jungman ville inte äta eller dricka och han visade tecken på att ha ont i munnen. Vi ringde vår veterinär i Mälarhöjden och fick rådet att åka dit på en gång.

När veterinären skulle titta Jungman i munnen vägrade han. Han morrade som en vuxen hund, ett dovt läskigt morr - ett ljud som jag inte ens visste att han kunde göra! Veterinären sa "nej, där går jag inte in" och beslutet togs att ge honom lugnande för att kunna få kika honom i gapet. 

Men envis pudelvalp lät sig inte lugnas! Han kämpade emot och så fort nån närmade sig munnen vaknade han till. Han måste haft så himla ont! Så... då fick vi söva honom. (Vid det här laget var jag i upplösningstillstånd!!!) Det gick bra och han sov sig igenom undersökningen. Veterinären hittade inget främmande objekt som vi först misstänkte, istället hittade hon två stora, röda, arga tonsiller. Hon tog prover och skrev ut antibiotika. Notan slutade på strax under 5.000 kronor men tack vare försäkring gled vi därifrån endast 1700 kr fattigare. Tack för det...

På kvällen var Jungman seg och trött som bara den, men redan dagen efter började han bli piggare. Det tyder ju på att medicinen funkar och att det förhoppningsvis inte var nåt värre än en rejäl halsfluss! Han fick frysta märgben att slicka på och det verkade han tycka om. Kallt i ond hals.

... och när man är piggare blir man tvångsmysad av matte. Jungman är nu betydligt bättre, han stinker inte lika mycket ur munnen och han är bara lite sömningare än vanligt. Och en nysmaskin av rang. Han nyser kanske 30 gånger i timmen... Senare idag får vi provsvaren och vi hoppas att det ska vara bra med det! 

En sjukling ska naturligtvis få presenter. Ett hjorthorn från Häromi fick mycket väl godkänt av Jungman. Tur det. Det kostade 229 kronor... Men det är luktfritt (tillskillnad från Jungmans favoritben som luktar hästskit...) och det kommer räcka länge. Han har gnagt och gnagt men inte kommit nån vart än. 

Så. Lilla hunden. Gör inte om det här är du snäll.