Bygga självförtroende.

Att vi har en riktig A-hund, ett ess, en champion etcetera - det står ju helt klart när det kommer till allt... utom ensamträning. Det går trögt. Supertrögt. Vi har förstått att detta är ganska vanligt när det gäller pudlar. Såklart. Dom är ju utpräglade sällskapshundar och tycker att detta med flock är toppen. Att vara ensam... botten, botten, botten.

För två veckor sedan bokade vi in en timme med en hundcoach från Hundens Hus i Stockholm. Hon kom hem till oss och gav oss en massa tips på hur vi ska ensamträna. Egentligen var det ganska mycket samma saker som vi redan testade, men med lite små justeringar.

I huvudsak gick metoden ut på att skapa lugn och trygghet, ge Jungman nåt att tugga på, säga hejdå och gå ut genom ytterdörren för att 10 sekunder/1 minut senare komma in igen och låtsas som ingenting. Och att upprepa detta om och om igen. Så det har vi gjort. Med absolut NOLL resultat. Jungman tjuter oftast innan vi hunnit nerför trappan... Hon tipsade också om att introducera en viloplats med tak där man lär hunden att koppla av och om en spray som luktar mammahund som ska få valpar att känna sig trygga - detta har vi inte provat ännu pga tror inte att det skulle fungera på Jungman som A) älskar att sova mitt på parketten och B) inte har brytt sig om sin valphagefilt sen vi kom hem med honom från kenneln. Med andra ord - vi känner oss hyfsat maktlösa när inte ens proffsens tips biter på vår valp.

Nu i helgen har vi varit på valpkurs hos Eva Bodfäldt Education, med instruktören Carina. Carina hade några nya tips på hur vi ska ensamträna. En metod som går ut på att bygga hundens självförtroende!

Vi ska börja med att stänga in Jungman i ett rum med hjälp av kompostgaller när vi är hemma. Typ, Jungman får vara i köket medan jag dammsuger och stökar runt i lägenhetens övriga rum. Det är viktigt att vi låter och för väsen så att det är som vanligt och inte plötsligt blir tvärtyst hemma...  Ibland ska jag gå förbi köket och slänga ett getöga. Är han lugn och fin så kastar jag in en näve godis. Vi ska träna MAX 2 gånger per dag och MAX 5 dagar i veckan. Och vi ska INTE öka tiden utan istället variera den. Ibland 1 minut, ibland 10, sen kanske 5 och sen 2 för att sen köra en kvart. Jungman ska alltså inte veta hur länge han ska vara där inne och det ska inte bara blir "värre för varje gång". Tanken är att sakta, sakta få Jungman att fatta att det är ganska gött och lönsamt att chilla ensam i ett rum.

När han accepterar detta och klarar av det ska vi börja stänga dörren till rummet som han är i. När det funkar så är det dags för ytterdörren. Enligt Carina är det tålamod och tid som är nyckeln. Det kommer alltså att ta tid. Men det är okej. Bara det löser sig. Vår hund måste kunna vara ensam ibland. Det är ju lite av en nödvändighet för att vardagen ska funka på riktigt...

Carina tipsade också om Xylokene (osäker på stavning...) som är ett preparat för hundar, mot oro och stress. Hon menade att det kan hjälpa under en träningsperiod för att komma framåt. För att få hunden "ur ett jobbigt mönster". Vi är såklart beredda att prova allt, men tabletter känns verkligen som sista utvägen... Känner mig i alla fall sjukt peppad på att komma igång och prova Carinas way!

Ni som är erfarna hundägare, tycker ni att det låter vettigt? 

Han är världens bästa. 

PS: Mer om valpkursen - som var FANTASTISK - kommer framöver!