Skogen

Jungman viker inte från vår sida när vi är ute. Inte särskilt långt i varje fall. Som mest fem meter från matte och tio meter från mig. Helt okej och rätt bekvämt när man tar av honom kopplet. Det känns tryggt.

Men idag var jag säker på att han skulle försvinna mot horisonten. Vi var ute i nån form av skog och gjorde diverse. Ni vet, söka gotte, inkallning samt hopp och lek och hela den biten. Hundgrejer, helt enkelt. Men så plötsligt bara stack han iväg. Tjugo meter på två sekunder. Det var Livet på landet och jag var Chevy Chase. Typ.

Man står och spanar efter en försvinnande hund och konstaterar att han gillar att springa. Ifrån dig.

Aja. Det var bara ett sk pudelryck. Inget att oroa sig för. Ett vanligt fenomen, enligt www. Sprint i tjugo meter och så vända tillbaka i halvcirkel och så sprint iväg igen och tillbaka fem gånger. Sen gick han vid min sida igen som om inget hade hänt.

Chevy Chase-filmen? Ja, den är väl okej, I guess. Inte nån av hans bästa. Men Chevy är ju alltid Chevy.