Lite svårare

En av Jungmans favoritaktiviteter är att söka. Det funkar med det mesta. En boll. Ett mynt. En kantarell eller en kotte. En köttbulle, om han har tur. 

Han är ingen riktig stjärna utan jobbar utifrån "hellre än bra". Ibland verkar det som att han inte riktigt kommer ihåg att använda nosen utan springer mest runt och täcker yta. 

Aja. Det är inte hela världen om det tar lite tid. Svansen går som en propeller oavsett om han är nära eller helt ute och cyklar. Han får sköta det i sin egen takt. 

Lite oväntat var det dock att det skulle vara så mycket svårare för honom att söka i snö. Och då var det ändå hans enklaste sök: frolicar. Dessa brukar han hitta nästan lite för lätt. Men inte i snö. Så det var bara att korta ned avstånden och minska sökytorna.

"Genom"

Jungman och husse tränar lite på att saxa "mellan fötterna". Kommandot är "genom"!

Väntan

Vänta på julafton. 

Ny favorit

Jungmans nya favoritgrej: en boll med en boll i, som dessutom plingar lite. Tydligen oemotståndlig! Väl spenderade 19 kronor! 

Fyrverkeri!

Jungman kollar DNs fyrverkeri. Han reagerar knappt på smällandet och verkar mest tycka att det är kul! Gött att vårt trick med smäll=kött - som vi tränat sen 4 månaders ålder - gett så bra resultat. 

Utemys!

Fika. Utomhus. 20 december. 

Väder

Hur hanterar DU underkylt regn? 

Ställ dig i en bäck, vetja!

Vatten

Det är den sextonde december och minusgrader. Och det här är tydligen ett rimligt sätt att förhålla sig till detta.

Jaja. 

Jungman testar torrfoder

Jungman äter nuförtiden mest bara färskfoder. Det har blivit så eftersom han i princip matvägrar när det serveras endast torrfoder, och när han matvägrar går han raskt ner i vikt och vi tycker att han är spinkig så det räcker ändå. Så, färskfoder har det blivit. MEN. Det är ju praktiskt med torrfoder så vi har gett oss den på att hitta en sort som han äter, i alla fall, hyfsat av.

Idag var jag och Petter på Hundmässan i Älvsjö och fick med oss en massa prover på olika torrfoder (alla med löften om att de skulle vara såååå goda och välsmakande!). Väl hemma inledde vi detta vetenskapliga och mycket noggrant genomförda smaktest.

För den som undrar. Ja, Jungman bör ha varit hungrig när testandet inletts eftersom han inte ätit sen frukost (då han åt en halv portion...).

I alla fall. Följande märken radades upp i vardagsrummet:
Best in Show Lamm & Ris Extra 
Best in Show Lamm & Ris 
Best in Show HE Racer 
Four Friends Adult 
Canami Lamb & Rice
Canami Chicken & Rice
Olivers Fish Grain Free Medium
Olivers Lamb Grain Free Medium
Magnussons Valp (hans vanliga foder, med som kontroll)
Frolic (hans godis of choice, med som kontroll) 

Vi la en kula framför varje torrfoderpåse och skickade fram Jungman med ett "varsågod". I första vändan tog han en Frolic och nosade lite på resten men visade inget större intresse. 

I vända nummer två fuktade vi kulorna lite med vatten - det skulle frigöra mer doft fick vi veta på mässan idag. Jungman nosade runt och åt (!) en Best in Show Lamm & Ris Extra, en Olivers Lamb Grain Free Medium och en Best in Show HE Racer. Sen var det några till som han slickade på men sen spottade ut.

Vi gjorde i ordning en "finalomgång" med de tre som han faktiskt tuggade i sig på varv två och KORS i taket, han åt faktiskt en handfull av Best in show HE Racer! Han visade mycket lite intresse för de andra två skålarna, som ni ser på bilden. 

Han äter! HE Racer, asså. Inte det andra. Det är ett högenergifoder, vilket ju passar bra eftersom Jungman har ett aktivt hundliv och dessutom lätt tappar vikt. 

Och vinnaren är: HE Racer!

Vi ska testa att ge detta ett par dagar nu och se om intresset håller i sig. Om inte går vi vidare i vår quest att hitta ett bra torrfoder till vår kräsna spinkis. 

Kommer det snö snart?

Kolla på den här lilla valpen!? Tänk att han va så liten! I alla fall, längtar tills det blir lite snö. Jungman gillar snö. Häromdagen när det hade kommit sådär skitlite, så att det i princip bara låg ett litet puderlager på marken, då fick han glädjefnatt och liksom "körde" med nosen i snön längs marken.

Blir kul när det kommer lite mer. Om det kommer lite mer.

"Axlar"

Petter har lärt Jungman att lägga framtassarna på hans axlar. Det tog ungefär 4 x 2 minuter. Jungman är otroligt snabblärd när det finns köttbulle att vinna!

Det är kul att titta på när husse och hund tränar tillsammans. Dom har ett samarbete som är helt fantastiskt fint faktiskt. Nog för att Jungman gärna jobbar med mig också, men husse är nog ändå favoriten när det kommer till träning.

Helt okej för mig. Jag får morgonmyset.

Man vill ju vara fin

Alltså, vad den här hunden får stå ut med...

Tidens gång

Det är idag två år sen vi hämtade hem Jungman från kenneln. Två år och tjugotvå kilo sen. 

Två mycket bra år. 

In my solitude

Den största utmaningen för oss och Jungman har varit det här med ensamheten. Alltså, att få hunden att finna sig i att lämnas. 

All annan träning har "bara rullat på". 

Men det hänger ju ihop. Jungmans egenskap att alltid vilja vara med och samarbeta efter bästa förmåga är ena sidan av ett mynt där baksidan är att han inte vill lämnas ensam. 

Ensamheten har fått erövras. Det har gått framåt. Och så har det kommit bakslag. Vi har hittat nya parametrar att ta hänsyn till och träna på. 

Det som givit mest är nog att kunna övervaka honom med en liten kamera kopplad till mobilen. Vi har kunnat se och höra vad som händer. Och kunnat belöna med att komma hem när han är lugn och ligger ned. 

Jaja. Nu är det inga problem att lämna Jungman ensam några timmar. Men än så länge undviker vi att göra det för ofta.

Var är kantarell?

Vi jobbar oss fram och är nu på nästa nivå. Jungman söker/hittar livs levande och vilt växande kantareller. 

Eller, alltså. Vi måste först hitta kantarellerna i skogen så att vi kan ge honom ett begränsat område att söka av. Och då funkar det. Han söker specifikt efter kantarell och struntar i annan svamp. Markerar kantarellen med nosen, "duttar" lite. Och om man inte är uppmärksam försöker han plocka svampen. Men han verkar inte gilla smaken, utan lämnar ifrån sig den hyfsat hel. 

Jaja. Vi tränar vidare. Målet är att han ska bära korgen, plocka svampen och rensa den. Kanske steka den. 

Djurdoktorn

Vi tog Jungman till veterinären idag. Men lugn, bara lugn. Det var dags för tvåårsvaccinering. 

Hela skeendet var odramatiskt. Jag är osäker på att hunden ens märkte att han fick en spruta i nacken. 

Svamparell

Vi försöker lära Jungman att söka/hitta kantareller. Hittills har vi gjort det ganska ostrukturerat och spontant. Om vi stött på en kantarell i skogen har vi pekat på den och belönat intresse. Typ, om han luktat eller "duttat".

Nu provar vi lite mer uppstyrt och har inlett träningen hemma, inomhus. Det har funkat bra. Men det har rört sig om köpesvamp på parkett. Rätt långt ifrån trovärdiga förhållanden. Men Jungman borde ju fatta vad det handlar om. N'est pas? Han är ju pudel. 

Imorse placerade jag ut elva kantareller i en skogsbacke. De låg en och en, täckta av löv. Några timmar senare gick matte förbi och lät Jungman söka. Resultat? Tio av elva hittades. 

Helt ok. För att vara första veckan. 

Vi får väl prova i nån form av riktig skog med livs levande svampar till helgen, I guess. Undrar bara om vi har en tillräckligt stor korg för alla kantareller hunden kommer att hitta...

MH

Så blev det äntligen gjort. Jungman är mentalbeskriven. Och som väntat var han skeptisk till att leka med okända, måttligt intresserad av jakt. Hyfsat oberörd av skott och ljud. Ja, men lite som han är till vardags. Det var dock mycket ovant att gå runt med sin hund utan få kommunicera med honom som jag brukar. Småprata lite. Korrigera, uppmuntra, ventilera känslor och så. Ja, ni vet.

Det som förvånade var hur tuff han kan vara. När spökena kom ställde han sig en meter framför mig. Bredbent och framåtlutad med uppenbart hotfullt skall. Och han backade inte ett steg!

Jaja. Där ser man.

Övergripande omdöme: en skottfast, stabil och balanserad hund

Lilla mamma

Helgen bjöd på valpträff hos Jungmans uppfödare, Ulla och Göran på Frihamras kennel. Egentligen var det inte alls Jungmans kull, men vi blev inbjudna eftersom vi ändå var i krokarna.

Det var runt tjugo storpudlar i olika åldrar som härjade runt. Stundtals befann man sig i ett hav av krullig päls. Helt underbart alltså. 

Jungmans syster Java var på plats. Men framförallt hans mamma Honey Moon. Allstå, vår hunds kärlek till sin mamma visste inga gränser. Han följde henne i hasorna. Ställde sig nära. Och det var stundtals lite oklart på vilken nivå av Oidipuskomplex det rörde sig om.

Jaja. Han är en hund. 

Hurra hurra!

Vart tog den lilla valpen vägen? 

Jungman - 2 år idag! 

Värd sin vikt i... ben.

Duktiga lilla Jungman har varit med mig på jobbet idag igen. Tyst och snäll, sov mest hela tiden. Och sen på eftermiddagen fick han vara ensam hemma ett par timmar. Och det gick också bra! Dessutom har han gått upp lite i vikt och väger nu nästan 27 kilo, vilket verkligen känns som minimum på honom, benranglet. 

Hur som. Nu fjäskar jag in mig och bjuder på några lammrevben. För det är han värd! 

PS: Såhär gullig var han i morse när vi skulle åka till jobbet. Gud så morgontrött han har blivit... Vill INTE gå upp/ut alls, i alla fall inte före lunch. Bara slappa och sova! 

Anteckningar

Lördag förmiddag. Jungman sov tio timmar inatt, vaknade och gick upp när jag gick upp. Gjorde morgontoalett utanför porten och ville in igen. Åt en lätt frukost. Gick och la sig igen. Nu har han sovit i två timmar. 

Sweet life. 

Sovmorgon

 

Jungman är inte uppe med tuppen direkt. Han går visserligen upp med oss, oavsett om klockan är kvart över sex en måndagsmorgon eller halv tio en lördag. Men det är inte så mycket action. För det mesta kollar han vad som händer. Står och tittar lite när man sätter på kaffebryggaren, bostar tänderna. Eller vad man nu gör på morgonen. Sen lägger han sig och sover igen. I soffan. Under ett bord. I sin bädd. Eller lite var som.

Helst ingen action innan lunch, om Jungman går bestämma. 

Lek & träning.

Jungman och husse tränar och leker i Vinterviken. Lite blandade moment från Rallylydnad och annat. Och så några kast med frisbeen, Jungmans favvo.

Lyckliga, duktiga hund. Och lyckliga, duktiga husse!

Nu med ryggsäck.

Jungman testar det här med klövjeväska. 

Jungmans helg i bilder.

Leka "hämta boll i bäcken" med husse. 

Gå på promenad med minimatte. 

Kolla på Frozen.

Äta kaninöra som belöning efter bad/tvätt/borstning. 

Morgonbestyr

1+1=2

Gårdshunden Kasper var på besök. Så i två dagar och en natt fördubblades vår hundpopulation. Och det gick förvånansvärt smärtfritt. 

Hundarna kom överens, accepterade varandra och lekte till och med en smula. 

Det enda smolket i bägaren var att Kasper inte var van vid lägenhetsljud. Ni vet. Hissen, porten, folk i trappuppgången och sånt. Under natten väckte  han oss hyfsat många gånger med ett frågande skall och sekunden efter gav Jungman upp ett lika frågande skall. Och man ba: Men vaffan? 

Jaja. Det var väl inte hela världen. Och han hade väl vant sig om han hade stannat en natt till eller två. 

Stackers hunn

Det blev lite antiklimax i helgen. Jungman skulle genomgå MH-test och mentalbeskrivas tillsammans med ett gäng andra av Frihamras storpudlar. Men så blev det inte. 

Han fick ett litet sår på tassen tidigare i veckan. Och det var inte så mycket mer med det. Det slutade blöda ganska omgående, men han fick ta det lite piano samt ha på sig gummistrumpa på promenaden. 

Det kändes inte som något att bry sig om. Det är ju inte direkt fösta gången han blöder från småsår. Det största problemet för Jungman verkade vara att vänja sig vid gummistrumpan. Och det kan man ju relatera till. Ni vet, den där förnedrande känslan av att ha illasittande och/eller fula skor.

Aja. När vi kom fram Roslagens brukshundsklubb efter en timme i bil hade Jungman en del uppdämd energi och fick ett pudelfnatt deluxe. Och rev upp såret på tassen vilket resulterade i blod och hälta. 

Så vi fick skjuta upp mentalbeskrivningen. 

Men lugn  nu, gott folk! Blödningen är stoppad, såret tejpat och hältan så gott som borta. Och allt verkar vara på banan. Förutom att hunden känner sig kränkt av att tvingas ha gummistrumpa utomhus igen. 

Hundliv etc etc.

Salva till tassarna

Min svärmor aka Jungmans extramatte Ingalill har egna bin. Det är kul och bra. Bin är viktiga ju. Arbetar hårt för växtligheten. Snart utrotningshotade om det fortsätter svinas med gifter på odlingar i världen. Men Ingalills bin har det bra! J-e-t-e-bra. 

I alla fall, hon lagar en speciell bivaxsalva till Jungmans tassar. Han viftar på svansen när jag tar fram burken och verkar onekligen gilla att få tassarna smorda. Jag vet också PRECIS vad som är i den (men det är hemligt förstås...) och behöver inte oroa mig för att Jungman kanske skulle slicka i sig lite av den. Natural only! *tummen upp*

Kaxman

Nu ser han så oskyldig ut, där han ligger och vilar på tåget. Men nyss mopsade han sig som bara den mot en schäferhane på 4 år. Trodde det skulle gå bra eftersom det skiljer så i ålder, men inte då. Jungman visade sitt kaxigaste jag. Kaxman. Urk. Inte en gnutta respekt för the older and wiser. 

Jaja. Alla lever och är hela. Bara matte som blev lite... blek. 

Gräsänkling

Matte har varit på galej i London. Så Jungman och jag har roat oss bäst vi kunnat. Hunden har i helgen debuterat:

• i gallerisvängen (spännande med fölk)
• på valborgsfirande (jobbigt med rök i nosen)
• vid rugbyplanen (konstigt med män som jagar boll)

Lugn

Kidzen skjuter raketer på innergården. Varför? Ingen aning. 

Men hunden tar det med ro. 

Drickat.

Bästa vattnet finns i vårt nyrenoverade badrum. Jungman stirrar på mig tills jag går in och sätter på kranen. Han får som han vill. Mellansveriges mest bortklemade hund... Och vi som inte skulle bli såna hundägare. Som skämmer bort. 

Vi blev nog värst av alla. 

Ensam hemma

Vi har jobbat en hel del med Jungmans förhållande till ensamhet. Han gillar inte när sällskapet försvinner. En människa per hund är ett acceptabelt ratio. 

När han var valp uttryckte han ett starkt missnöje över att bli lämnad ensam. Han skällde, gnydde och ylade. Och det kanske inte hade varit hela världen, om vi inte bott i lägenhet. Det finns ju en gräns för vad man vill utsätta sina grannar för, så vi gick varsamt fram.

Nu finner han sig i ensamheten. Det går att lämna honom utan att hans värld rasar samman. Han gillar det inte. Gnyr lite. Skäller ibland. Men han hetsar inte upp sig, utan ligger mest ned. Äter lite. Dricker lite.

Vi övervakar honom med kamera för att alltid kunna "komma hem" när han ligger ner. Det är rätt trist att kolla på honom. Det händer liksom inget. Precis som det ska vara. Under kontroll.

Trodde vi, ända tills vi bägge gick hemifrån samtidigt. Att både husse och matte skulle försvinna samtidigt var mer än Jungman var beredd på. Så han skällde, gnydde och ylade. Hetsade upp sig istället för att finna sig i situationen.

Jaja. Så hittar man en ny variabel att förhålla sig till och träna på.

Någonting att äta

Lunchen serveras utomhus. Jungman får söka en torrfoderkula i taget.

Blodsugare

Premiären är redan avklarad. Vi har plockat årets första fästing från Jungman. I mars månad! 

Aja. Det är väl som det är, I guess. Vi gillar ju att härja utomhus.

Nu har han fått fästingdroppar i nacken. Förhoppningsvis funkar det bra. Förra året hade han fästinghalsband. Det funkade bra. Bara två fästingar på en hel säsong. Men, asså,  det var ju inte så snyggt det där halsbandet. Och man vill att pudeln ska se bra ut.

Blickens makt

Jungman gillar att dricka direkt ur kranen. Så han står där och stirrar. Befaller kranen med sin blick att frambringa vatten. Ibland skruvar vi på kranen. Ibland inte. Men tydligen ofta nog för att det ska kännas lönsamt för Jungman att stå där och stirra. Och stirra.

Och nu innan någon ringer tv4 och tipsar om en misskött storpudel inför nästa säsong av "Djurskyddsinspektörerna":

• Ja, han har vatten i sin skål.
• Ja, vi byter det några gånger om dagen.
• Ja, han dricker det också.

Att ligga

Jungman byter sovplats några gånger per natt. Lite omväxling verkar vara grejen. Parketten. Bädden. Och så parketten igen. Man hör lite klickande av klor mot golv innan han dråsar ihop på en ny plats. 

På senare tid har Jungman börjat tassa ut och lägga sig i soffan på morgonkvisten. Ja, om han inte är riktigt kissnödig. Då står han och glor tills någon lämplig människa vaknar. Alltså, han står verkligen och glor. Liksom försöker väcka en med tankekraft.

Det kom kräks

Jungman kastade upp lite mer än vad som skulle betraktas som hälsosamt. Tio gånger innan lunch, i runda slängar.

Så efter medicinsk telefonkonsultation tog vi honom till veterinären. Där kunde det konstateras att det förmodligen inte var någon fara på taket. Och efter lite magmedicin verkar ordningen vara återställd. 

Så, nu vet ni det.

Sen sist

Det har hänt en del sen sist. Arton månader gammal lyfte Jungman på benet för första gången. Helt oannonserat gick han fram till ett träd och gjorde nån slags markering. Ja, alltså han kissade.

Det hände förra veckan och för det mesta sittkisssar han fortfarande, men en gång om dagen eller så lyfter han på benet.

Jaja. Tiden har sin gång.

Rallylydnad, första banan!

Filmat i kolmörker, men ändå - Jungmans allra första Rallylydnadsbana! Genomförd med (typ) bravur och utan en enda godisbit under banans gång!



Vi har gått en Rallylydnadsgrundkurs för Therese på Workingdog STHLM. Jättebra kurs, jättebra fröken och jättebra resultat! www.workingdogsthlm.se

På Hundöarna med Jungman, Rolf och kameran

I helgen tittade solen fram och vi åkte på utflykt till Hundöarna på Drottningholm. Petters pappa Rolf tog med sig kameran. Jungman var i vanlig ordning en svårfångad modell, men jag tycker nog att Rolf lyckats med att fånga själva hundessensen. Alltså, själva härjandet.

Jungman fick sitta i "ryggsäcken" för att lugna ner sig lite mellan varven. Han ba "jävla trist, släpp mig"...

Och ingen hund i världen är bättre att busa med än husse. Det är tydligt. 

Tack för de fina bilderna, Rolf Sävström!