Gårdshunden Kasper var på besök. Så i två dagar och en natt fördubblades vår hundpopulation. Och det gick förvånansvärt smärtfritt.
Hundarna kom överens, accepterade varandra och lekte till och med en smula.
Det enda smolket i bägaren var att Kasper inte var van vid lägenhetsljud. Ni vet. Hissen, porten, folk i trappuppgången och sånt. Under natten väckte han oss hyfsat många gånger med ett frågande skall och sekunden efter gav Jungman upp ett lika frågande skall. Och man ba: Men vaffan?
Jaja. Det var väl inte hela världen. Och han hade väl vant sig om han hade stannat en natt till eller två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar