Jo...

Vi har jobbat vidare på att hoppa i och ur badkaret. Inga problem! Nu hoppar Jungman i även när kranen är på.

Och ibland hoppar han i barkaret lite på eget initiativ och står där och står. 

Framåtstupa sovläge

Lite svårt att veta vad som är bak och vad som är fram på vår sovande pudel...

Hygien och så

Är ni redo för lite "info"? Okej, här kommer det.

Jungman kan nu gå i badkaret själv. Och gå ur det själv. Ett litet steg för hunden, ett jättesteg för husse och matte som nu slipper lyfta honom. 

Alltså, han älskar ju inte direkt att bli duschad. Men, men...

Solokvist

Det går framåt med ensamträningen. Jungman kommer hyfsat till ro om vi stänger in honom. Han gillar inte situationen, men han accepterar den. 

Det funkar också att binda upp honom vid lyktstolpe och gå iväg en sväng. Och man kan ju sätta sig på en parkbänk en bit bort och exempelvis blogga utan att Jungmans värld rasar samman. 

Aja. Det var "det hele". Nu ska jag hämta min hund där jag lämnade honom, vid lyktstolpen. 

Luncha ute!

Idag har Jungman och jag varit ute på en lång härlig (lite regnig) lunchpromenad. Vi började med att gå ner till vattnet där Jungman fick leta upp sin lunch som jag gömt på och mellan stenarna. Torrfoder smakar tydligen godare så!

Sen gick vi till Vinterviken och hängde lite i skogen. Jungman körde alla sina cirkustricks, fast mest favoriten. Hoppa upp på sten. Få godis. Hoppa ner från sten.

Vi övade supermycket skvaller och kontakt också. Skvallerträning är nog Jungmans bästa träning. Han ba "man tittar lite åt sidan, sen tittar man på matte och så får man godis". Så nu skvallrar han på allt. Inklusive evigheten och vinden...

När vi kom hem gjorde jag mitt nya träningspass som jag fått av sjukgymnasten. Jungman låg bredvid och slickade mig på tårna.

Hell to the no.

Petter tyckte att det var en bra och kul idé att sätta en rosett på Jungman, såhär i Eurovision tider. Jungman tyckte att det var den sämsta idén någon någonsin haft.

Rosetten åkte av rätt snabbt. Ordningen återställd. 

Att ha hund.

Saker som har blivit jobbigare sen vi skaffade hund:

- "livspusslet"
- att upprätthålla nån form av stil och klass på kläderna

Jag har plötsligt vindjacka, muckboots, fotvänliga sneakers (inte den coola varianten, vi snackar tysk utbytesstudentstilen) och alltid håret i tofs. Mina fickor luktar köttbullar och jag vågar inte bita på naglarna längre för rätt som det är får man en liten bit Frolic i mun.

Jag har slutat titta rakt fram när jag går. Numer går jag alltid med huvudet nerböjt mot min vänstra sida där Jungman (förhoppningsvis) travar på i fotgående.

Jag har inte köpt ett enda plagg till mig själv den här månaden, däremot har jag gjort av med dryga 2000 kr på diverse tillbehör till hunden ("för han bara MÅÅÅÅSTE ha en ny Huerttasele...").

Min man och jag har pratar plötsligt om saker som koppelträning, ensamträning, bajskonsistenser och vad som egentligen är det allra bästa sättet att bena pälsen på när man kammar för att få pälsen helt tovfri.

Jag har inte varit hos frisören sen i september men Jungman har varit. Och han ska dit igen, till en kostnad av 1200 kr, vilket jag inte skulle DRÖMMA om att betala för en tvätt&fön till mig själv.

Men. Det är ju inget snack om att det är värt det. För titta vilken fin fotvärmare jag har när jag sitter och jobbar!

... och när jag sitter på en bänk och väntar på husse. 

...och två timmar senare är han typ ren.

Varning för gullig hundhistoria!!!

Vi gick ner till sjön för att prova på det här med att hämta boll i vatten. Jungman var skeptisk till en början, men efter några gånger gick han ut i vattnet med alla fyra tassarna och hämtade bollen.

Men så studsade bollen lite oturligt på en sten och hamnade på lite väl djupt vatten. Och ingen köttbulle eller korvslant i världen kunde locka ut Jungman så långt. Och jag var inte heller så sugen på att vada ut. Så jag hämtade en lång pinne och fiskade tillbaka bollen. 

Och ni ba: Det här var ju en "kul" historia. 

Aja. Men nästa gång jag kastade ut bollen hämtade Jungman den långa pinnen och la vid mina fötter. 

Status efter kursdag 2

Jäkligt duktig hund vilar upp sig efter en otroligt bra tvådagarskurs hos Carina Persson.

Trött hunn

Vi har varit på kurs och det har tagit ut sin rätt. Hunden är däckad. Helt däckad. 

Vad vi har lärt oss? Ja, alltså, det enda konkreta är att Jungman kan gå runt en stol nu. 

Ni läste rätt. Han kan gå runt en stol. Men ändå känns det som att vi har fått verktygen för att få ordning på vår fyrbenta slyngel. 

I morgon ska vi dit igen. Peppen är massiv. For real.