Jag har ju haft ont i ryggen i typ... ja... en månad. Alltså riktigt ont. Citodon-ont. Världens bästa grej att ha hund då faktiskt eftersom promenader är det enda som hjälper. Här är Jungman ute i vårsolen. Notera att kommandot "vänta" sitter som en smäck nu för tiden.
Jungman är sådär imponerad av vind. När det blåser i frisyren. Inge bra. Regn är heller ingen hit. Och det här med att all snö försvunnit? Var ska man då kissa?
I helgen var vi ute i Nacka. Först fick Jungman vara där SJÄLV och bli omhändertagen av den här tjejen och hennes familj. Klara är en naturbegåvning när det gäller hundar. Jungman går fot och gör konster som om det vore självaste Carina Persson som tränade. Det värmer ett moster-hjärta att Jungman och Klara har så himla kul ihop.
I söndags var vi i hundrastgården och jag bestämde mig för att "rädda livet" på Jungman. Fast enligt Petter var det inget riktigt bråk. Bara två unga hannar som ville "testa lite gränser". Jaja, jag testade min gräns och den gick vid ett litet gny från Jungman och sen flög jag fram och ryckte isär dom. Det resulterade i ovan blodbad, penicillin och stelkramp... Värt det? Nja...
Jungman vägde i lördags 22,95 kilo. Husse väger nånstans kring 90. Varsågod för info.
Finns det nåt ynkligare än en nybadad pudel? Tvekish...
Jungman är fortsatt älskad av allt och alla. Idag fick han till exempel ett kilo kött från kocken och kockan på mattes jobb. Vi sa "tack, tack" och...
... sen köttet kom in i bilden har torrfodret verkat tämligen ointressant. Slut på rapport.
Rastapudel!
SvaraRadera