Vi lämnade bort Jungman några timmar igår för att gå "på stan". Och för att han ska lära sig att vara utan oss. Det gick bra. Lil' Cam och Jungman är ett bra par. Det mest dramatiska som hände var när Jungman gick igång på en proslinstiger i valpformat och ba:
Är du min kompis? Vill du leka? Varför sitter du bara där?! Lek med mig!!!
Inte den skarpaste kniven i lådan. Men han verkade greppa skillnaden mellan ting och varelse efter ett tag.
Anyhoo. Det är rätt skönt att vara utan Jungman ibland. Att kunna gå in i vilken lokal och boutique som helst. Och så. Jamen, ni fattar.
Vi åt lunch "på stan". Och eftersom stället "på stan" nyligen har omskrivits som hundvänligt var det inte mindre än tre hundar i lokalen. Kul och trevligt, tänker ni.
Nja. Det första som händer är att en av gästernas hundar ställer sig på bakbenen mot oss utan att dess husse/matte gör något. Det blir vi som får knuffa bort den. Och det är väl inte hela världen. Hundgodis i jackfickan etc etc. Men sen när samma hund står och skäller utan att dess ägare reagerar, what's up with that?!
Och när en gäst lite diskret påpekar att det var värst vad den skäller svarar hussen/matten att det är helt normalt att hundar skäller. För hundar gör så. Det ingår i hundens naturliga beteende.
Efter några menande blickar från servisen tar husse/matte upp hunden i knät i några minuter.
När hunden sen drar igång en andra skallserie får vi nog och försöker få husse/matte att förstå att det inte alls är ett okej beteende. Inte på lokal.
Men det var tydligen ett övertramp från vår sida.
Jaja.
