Okej

Ute i förortsskogen, Jungman och jag. Han sitter och sitter, tittar på ett löv, kliar sig lite. Tittar på husse och tänker förmodligen på köttbullar.

Fem meter bakom honom smyger en hare förbi. Alltså, verkligen smyger. Ni vet. Så där otympligt som harar rör sig när de inte skuttar.

Jungman märkte inte haren. Eller så brydde han sig inte. Och det är ju skönt med en hund som inte "sticker på vilt". Men samtidigt kan man ju inte låta bli att undra om han är lite *snurrar med pekfingret vid tinningen och himlar med ögonen*.

Jaja. Det ordnar sig nog.