Jungmans förhållande till denna mattevirkade luva? Sådär. Jungmans förhållande till hundkläder överlag är sådär, men luvan - där verkar det som att vi nådde gränsen. Med mutor och beröm kan han ha den på sig i några sekunder. Sen ryker den i en jävla fart. Så min vision om den tomteklädda julpudelnissen förverkligades ej.
Såhär, något tillnyktrad efter julpsykosen, känns det rätt okej. Det är ju faktiskt en hund vi har. Inte ett julpynt.
Här kommer några nytagna bilder på Jungman doing what Jungman does best; röja som en tok över stock och sten och samtidigt vara otroligt söt och gullig på alla vis…
Lokaltidningen damp ned i brevinkastet imorse. Jungman lystrade och reste sig. Så jag tog en rövare och provade: "hämta". Asså, vi har ju kört en hel del "hämta" och "lämna", men aldrig testat med tidning.
Hunden gick iväg. Och kom tillbaka med tidningen i munnen!
Nu har den här lilla fjanten varit en del av familjen i ett år och några dagar. Och jag minns knappt hur livet var utan honom. Eller, jo det är klart att jag minns det. Men ni vet vad jag menar.
Jungman känner igen utropet "Liljeholmen" nu. Både på tunnelbana och tvärbana. Det är ju gulligt och duktigt, men också lite störigt. Man vill ju inte att hunden förbereder sig för avstigning innan man gett klartecken.
En annan grej som är störig är att han lärt sig känna igen ljudsignalen för grön gubbe och ba: husse-husse-vi-får-gå-över-nu. Jaja. En grej till att jobba med.
Jungman och hans husse har jobbat en del på fotgående. Det går jättebra, så nu har dom kickat upp svårighetsgraden till att kunna sätta sig på ett kommando mitt i traskandet.
Målet är alltså att man ska kunna gå med Jungman vid sin sida, ge kommando "sitt" eller "ligg" och då ska Jungman stanna i kommandot även fast matte/husse går vidare. Jag tror att detta är ett moment i lydnadsklass 1, men jag är osäker. Oavsett - kul är det!
Sjukt störig snubbe i hundrastgården idag. Just sayin. Han hade tagit på sig rollen som ordningsman och gick runt och gav omdömen om allas andras hundar. Det fanns tydligen en hel del att anmärka på. Ordentligt med beteendestörningar och annat.
Aja. Sjukt störigt.
Men det värsta var att han gick runt och petade på hundarna som Cesar Milan gör. Komplett med "pscht-ljudet".
Hur jag hanterade situationen? Jag tog Jungman och gick därifrån.
Jungmans kärlek varierar mellan husse/matte beroende på vem som haft mest "hundtid". På sistone har matte jobbat lite mer än vanligt. Så nu är jag favoriten. Rätt gött!
Jungman har inga problem att ta det lugnt i ateljén. Bäst av allt är att ligga och sova vid Märtas penslar, färger och lösningsmedel. Jaja. När hunden själv får välja.
Asså, den här hundens avsaknad av jaktinstinkter. Syns rådjuret i bakgrunden?
Igår sprang en hare över gångvägen och Jungman drog i kopplet. Så jag släppte kopplet och Jungman tog några steg i frihet efter haren innan han plockade upp koppelöglan, kom till min sida och tryckte kopplet mot min hand.
Jungman har ju en BFF, borzoien Vera som har lång nos, aristokratiskt temperament och spiror som en fotomodell. Men i hundgården funkar det att leka med de flesta. Jungman letar oftast upp den individ som bäst passar in i mallen "mördarhund" för att sedan outtröttligt ge inviter till lek.
Jaja. Det funkar bra och så. Trots skillnad i vikt och rykte.
Chihuahuor däremot uppfattar Jungman som ganska läskiga. Men det beror nog på att vi träffat så många som helt verkar sakna uppfostran.
Asså, den här fåntratten till hund har ju sina sköna ögonblick.
Det roligaste han vet är att leta efter boll eller frisbee ute i någon slags natur. Han är inte så systematisk eller effektiv. Men han gillar det verkligen. Svansen går som en propeller.
Nu häromsistens kastade jag iväg en boll i högt torrt gräs med Jungman sittande väntande vid min sida. Samtidigt som jag gav "tillåtelse till att hämta" reser sig fyra rådjur upp ur gräset några meter bort från platsen där bollen landat. Bilder fyllda av blod och skräck spelas upp inför min inte syn.
Men Jungman stannade innan han kommit fram till viltet och tittade på mig. Tittade på rådjuren. Tittade på mig igen. Rådjuren flydde. Jag upprepade att det var bollen som skulle hämtas. Och så gör han det!!! Bara struntar i rådjuren!!!
Det tog lite längre tid än vanligt att hitta bollen, eftersom det fanns dofter kvar efter rådjuren. I guess.
Jungman är inte så mycket för att vara i soffan. Ibland kommer han när vi kollar teve, men det brukar inte bli långvarigt. Det bästa verkar vara att hoppa upp och sova lite när vi borstar tänderna och/eller fixar sminket på morgonkvisten. Hela soffan för sig själv alltså. Så gott som ostörd.
Vi har haft en alldeles underbar sommar men ett väder INGEN borde kunna klaga på. Sol och bad har varvats med skog och mark etc etc. Idyllisk värre, faktiskt!
Vi har hälsat hos Jungmans kennelmatte och husse på Frihamras Kennel. Jungman står längst fram till vänster på bilden.
Vi har tröttnat på att försöka reda ut tovor (TOVÅLDER!!!!) fulla av sand, saltvatten och diverse frö/gräs/pinnar/mossa och har således tagit beslutet att låta Jungmans stora fluff ryka - for now. Kanske sparar vi ut igen när tovorna gett sig!
Såhär himla fin och söt blev han i alla fall utan sin lejonman. Ganska snygg, eller hur?!
Vi har njutit på Österlen...
... och verkligen haft det härligt på stranden!
Till sist bjuder jag på lite mer ögongotte på två och fyra ben... ;)
Dagens utflykt? Sätrabadets bortre ände, där hundar är välkomna. Jungman förhöll sig skeptisk till vattnet. Skeptisk och nyfiken. Han går längre och längre ut, men det är nog ett tag kvar tills han simmar.
Dagens roligaste? Pensionärsparet som förföljde oss en rätt lång bit. För att titta på hunden eftersom "han var så fin både på avstånd och på nära håll". Och man ba: jo, han är grann. *mallgroda*
Dagens bild? Hund i soffa, eftersom jag inte hade med kamera till stranden. Jaja. Det blir nog fler tillfällen i sommar.
Jungman har en bästis. Hon heter Vera och är en vacker rysk Borzoi som gillar att springa. Nu har familjen dessutom skaffat en liten Borzoivalp som är otroligt söt och lite lagom kaxig. Trion lekte tillsammans på midsommarafton och ikväll träffades vi igen för att ranta runt lite uppe på Nybohov. Även retrievern Bono gästspelade. Kul att vi börjar lära känna justa hundägare i grannskapet!
Vera, med den långa aristokratiska nosen. Notera att Juno här hänger i Jungmans öra. Som sagt, kax!
Vera svalkar dig i vattnet men J nöjer sig med att doppa tårna... Vattenhund som han är?!
Jungman, Bono och Vera i Nybohovsbacken. Springtokiga hundar, liksom... Än så länge hänger inte Juffe med särskilt länge när Vera sätter fart, men vänta bara - snart så!
Så sjukt fin och snäll!
Jag kallar den "hund i gräs". Han är rätt trött nu. Om man säger.
Där ligger han och skäms inte. Han har just tryckt i sig ett halvt tuggben. Asså, han har svalt ett halvt tuggben. Ett sånt där segt, gjort av torkat nötkött. Storleksordningen halv banan. Eller tom toarulle, om man så vill. Inköpt för dyra pengar på hälskostaffären för hundar i Hornstull för att Jungman skulle ha nåt gott att tugga på. Nyttigt och heeelt utan tillsatser var det också, men det hjälper ju inte om man sväljer det helt...
Nu får vi se vad som händer. Om det kommer ut eller upp. Eller fastnar nånstans så att vi måste till veterinären.
Nationaldagen spenderades på Roslagens Brukshundsklubb och den årliga inofficiella utställningen. Jungman var anmäld i klassen "valpar 6-9 månader". Vi tänkte att "nu jäklar går vi all in" så dagen före fick Jungman stå ut med att friserad på Hornstulls Hundtrim. Eller ja, stå ut... han ÄÄÄÄLSKADE sin frisörska Josefin och ville inte gå därifrån när jag kom för att hämta, men jaja... Fin blev han i alla fall!
Vi är ju ganska långt från utställningsproffs så jag är inte helt säker på att vi egentligen fattade riktigt vad som hände på utställningen, men i alla fall. Jungman och Petter gick ett par varv i ringen. Domaren verkade glad och vips så fick vi en rosett!
Och sen fick han visa upp dig igen i ringen och vips så fick vi en rosett till! Lill-matte Klara var också med och fick bl a i uppdrag att hålla rosetter och se till att Jungman drack vatten, vilket hon fixade med bravur.
Två rosetter, wow, tyckte vi. Men det var tydligen inte klart med detta! Vi fick vänta nån timme och sen var det dags för Jungman att gå in i ringen igen. Denna gång tillsammans med alla sällskapshundar. Jungman var mer fokuserad och gick riktigt fint! Det hela slutade med att vi fick ytterligare en rosett!
Efter lite efterforskningar har vi förstått att Jungman blev BIR och BIG 2. Trodde aldrig att jag skulle bli en "utställare", men alltså. Jag är så mallig över min hund nu jag. Mallgroda. Är lite mallig över att ha en sån modern man också, typ den enda manliga handlern på hela utställningen!
Såhär löd den isländska domarens utlåtande (tror vi, ganska svår handstil att tyda...), det är väl fin kritik? Eller? "Almost 9 months, very mature brown male. Very Masculine. Correct scissorbite, long shoulder black, well laid back. Well sprung sprung ribs, long ribcage. Very alert expression. Well angulated in rear. A very spring + a good mover + nice temperament. Excl CK BIR Puppy"
Efter allt travande i ringen fick Jungman springa av sig tillsammans med sin lillsyrra Java. Dom hade verkligen skitkul!
Vi avslutar med en liten bild på hur Jungman förhåller sig till det här med bilbälte och baksäte. Han har alltså nästan hela sätet för sig själv men väljer... att sitta i sin älskade Lill-Mattes knä!
