Vi blev alltså...


Vi glömde vår bröllopsdag. Helt och hållet. Det slog oss först i efterhand. En vecka för sent. 

Men hundens födelsedag glömmer vi inte. Nu är han tre år. Och därmed är Jungman vuxen, enligt hans uppfödare. 

Aja. Han är kanske vuxen. Men inte mindre fånig för det. 

Hunddagis?


Ja. Det blev så. Vi lämnar bort hunden på dagarna.

När vi skaffade Jungman jobbade jag mest kvällar och matte kunde ha hund på jobbet. Och allt var frid och fröjd. Men livet och jobben ändras. Så vi provade den här lösningen. Och det funkar fint. Alltså, det var väl inte helt smärtfritt att vänja hunden vid en helt ny vardagsrutin som inte liknade något han tidigare upplevt.

Men, nu. Nu funkar det fint. 

Han delar box med fyra andra hanhundar i samma storlek. En kastrerad och resten okastrerade. Och det funkar fint. De ligger mest och sover eller tar det lugnt när de är inne. Men de är ju inte bara inne, såklart. De härjar utomhus också. En förmiddagsaktivitet och en eftermiddagsaktivitet varje dag. 

Ja, just det. Har jag nämnt att Jungman älskar sina fröknar?

Zebra


Annars då? Jorå, livet knallar på. Jungman är på dagis på dagarna. Eller, fritids heter det. Aja, tomato eller tomato. 

Men i alla fall. Han verkar trivas. Rusar in och dansar för sina fröknar på morgonen. Och rusar ut på eftermiddagen och dansar för husse. För det är jag som hämtar och lämnar. 

Det är liksom mest praktiskt så. Det ligger på fem munuter från jobbet. Munuter? Minuter, heter det.