Blickens makt

Jungman gillar att dricka direkt ur kranen. Så han står där och stirrar. Befaller kranen med sin blick att frambringa vatten. Ibland skruvar vi på kranen. Ibland inte. Men tydligen ofta nog för att det ska kännas lönsamt för Jungman att stå där och stirra. Och stirra.

Och nu innan någon ringer tv4 och tipsar om en misskött storpudel inför nästa säsong av "Djurskyddsinspektörerna":

• Ja, han har vatten i sin skål.
• Ja, vi byter det några gånger om dagen.
• Ja, han dricker det också.

Att ligga

Jungman byter sovplats några gånger per natt. Lite omväxling verkar vara grejen. Parketten. Bädden. Och så parketten igen. Man hör lite klickande av klor mot golv innan han dråsar ihop på en ny plats. 

På senare tid har Jungman börjat tassa ut och lägga sig i soffan på morgonkvisten. Ja, om han inte är riktigt kissnödig. Då står han och glor tills någon lämplig människa vaknar. Alltså, han står verkligen och glor. Liksom försöker väcka en med tankekraft.

Det kom kräks

Jungman kastade upp lite mer än vad som skulle betraktas som hälsosamt. Tio gånger innan lunch, i runda slängar.

Så efter medicinsk telefonkonsultation tog vi honom till veterinären. Där kunde det konstateras att det förmodligen inte var någon fara på taket. Och efter lite magmedicin verkar ordningen vara återställd. 

Så, nu vet ni det.

Sen sist

Det har hänt en del sen sist. Arton månader gammal lyfte Jungman på benet för första gången. Helt oannonserat gick han fram till ett träd och gjorde nån slags markering. Ja, alltså han kissade.

Det hände förra veckan och för det mesta sittkisssar han fortfarande, men en gång om dagen eller så lyfter han på benet.

Jaja. Tiden har sin gång.