Viljan att vara till lags

Lokaltidningen damp ned i brevinkastet imorse. Jungman lystrade och reste sig. Så jag tog en rövare och provade: "hämta". Asså, vi har ju kört en hel del "hämta" och "lämna", men aldrig testat med tidning. 

Hunden gick iväg. Och kom tillbaka med tidningen i munnen!

Vanans makt och så

Nu har den här lilla fjanten varit en del av familjen i ett år och några dagar. Och jag minns knappt hur livet var utan honom. Eller, jo det är klart att jag minns det. Men ni vet vad jag menar. 

Jungman till vänster i bild. 

Hemma på stan

Jungman känner igen utropet "Liljeholmen" nu. Både på tunnelbana och tvärbana. Det är ju gulligt och duktigt, men också lite störigt. Man vill ju inte att hunden förbereder sig för avstigning innan man gett klartecken. 

En annan grej som är störig är att han lärt sig känna igen ljudsignalen för grön gubbe och ba: husse-husse-vi-får-gå-över-nu. Jaja. En grej till att jobba med.