Rehab dag 50-ish

Snart två månader sedan Jungman skadade sig och nu är det nästan svårt att komma ihåg hur illa det faktiskt var med honom där i slutet av februari. Han har fortfarande en lång väg kvar innan han är i form igen, men det går framåt. 

Idag har vi varit hos sjukgymnasten och gått i vattentrasken för fjärde gången. Jungman är måttligt förtjust men går att muta med leverpastej och annan människomat. Denna vecka upplevde inte jag att han gjort några stora framsteg, men sjukgymnasten var av en helt annan åsikt. När hon testade att sätta ned hans tass mot golvet åt fel håll korrigerade han intuitivt och satte ned trampdynan korrekt. Detta gjorde han flera gånger i rad. Så sent som förra veckan hade han inte denna reflex på plats!

I vattentrasken jobbade han på bra. Tyvärr filmade vi det pass som gick sämst. Första och tredje passet gick han fint nästan hela tiden, men under andra passet (på filmen) passade han på att fuska genom att stå på kanten lite då och då. 

Glatt humör och nya muskler

Sjukgymnasten är väldigt positiv nu. Det går bättre och bättre, han bli starkare och han har ju en personlighet som hjälper honom framåt. Glad, sååå glad och peppad. Han VILL verkligen och det är härligt att se! 

Han har också kommit upp lite i vikt igen, ligger på 27,4 kilo nu vilket är över ett kilo mer än när han var som klenast efter olyckan. Och fett är det ju inte, så förhoppningsvis är det musklerna som börjar komma tillbaka i bakkroppen. 

Vila lika viktigt som träning 

Nu ligger han och sover. Såååå trött efter träningen - vilket ju på nåt sätt är ett bevis på att det gör nytta. I eftermiddag åker vi ut på landet en sväng och då får det bli balansträning och "hinderträning" på gräsmattan. Och vila. Massor av vila! 

Rehab dag 31

Nu har Jungman börjat på riktig sjukgymnastik med sjukgymnast. Och det går bra! Men, asså, det är rätt gött med en bra försäkring. 

Han blir allt stadigare. Och han kan gå lite längre nu utan att bli trött och svajjig. Vi behöver inte alls stödja bakkroppen längre. På gräs får han gå utan doja, men på asfalt behövs den fortfarande eftersom han inte riktigt känner hur tassen landar och det blir lätt skrapsår.

I förrgår gick han uppför en trappa. Det kom lite oväntat. Men helt utan problem. 

Rehab dag 17

Vänster bakben är betydligt mer med nu och Jungman har börjar visa ganska tydligt att han vill leka och springa. Vi får hålla ner hans leklust rätt rejält, speciellt ute. Han sätter ned tassen ganska bra när han är pigg. Men han blir väldigt fort trött i benet och då börjar tassen släpa igen. Och han blir vinglig som en liten fyllgubbe...

I morgon är det dags för återbesök hos veterinären.

Rehab dag 10

Jungman ser fortfarande hyfsat skev ut. Men det går framåt! Man kan se framstegen från dag till dag och det känns att musklerna i vänster bakben har vaknat. Och steget är på gång. 

Han sätter ned vänster baktass rätt, med trampdynorna ned, i en del av stegen. Men fortfarande hamnar den fel så han får fortsätta ha sko utomhus för att inte få skrapsår. 

Men lille skruttis...

Närå. Ingen fara. Svansen siter kvar. Men den hänger mer än vanligt. 

Jungmaan kämpar på. Jag har tagit semester den här veckan och gör rehabövningar med honom. Och gullar.

Han kan stödja helt även på vänster bakben nu, men jag måste hjälpa honom att ställa det rätt. Han hoppar fortfarande på frambenen och höger bak, och släpar fortfarande vänster bakben efter sig så vi sätter på en sko så att det inte ska bli skrapsår på ovansidan av tassen.

Nu kan han kissa och bajsa själv utan att få hjälp med balansen. Det ser lite vinglig ut. Men det funkar.

Hur gick det här till?!

Hunden har tre ben som kan användas. Två friska framben. Ett bakben som är sådär. Och så det andra bakbenet som ”det inte är så mycket med”. Men det gick tydligen att ta sig upp i soffan utan hjälp.

Aja. Det tog på krafterna. Men ändå!!!

Rehab dag 2 (1 vecka efter skada)

Idag lördag, precis en vecka efter att skadan uppstod, ser det ut såhär. Jungman har hyfsat bra koll på sitt högra bakben, även om han inte verkar ha full känsel. Han kan stå en kort stund själv och lägger då lite tyngd även på sitt vänstra bakben.

Han viftar på svansen!

Det är stor skillnad mot hur det såg ut när Petter åkte in till akuten med honom förra lördagen. Då var båda bakbenen helt lealösa och hade ingen som helst funktion. Så det går ju framåt!

Jungman har varit risig i kistan under gårdagen, vilket kanske inte är så konstigt efter sjukhusvistelse och mediciner och sånt. Idag har det stabiliserats lite verkar det som och vi har inte haft nån "inomhusolycka" sedan tidigt i morse (och nu är det kväll)! Med andra ord lutar det åt att han kan hålla sig och det underlättar ju enormt!

Vad vi gör nu? 

Vi kör ett kort pass med träning med honom nästan varje timme. Då är det ståträning i några sekunder, mjuka led-böjningar och några steg där vi hjälper honom flytta fram vänster bakben och placera det korrekt. Efter det lilla är Jungman supertrött och måste vila.

Ute hjälper vi honom att hålla balansen när han ska kissa, vilket han snällt gör trots att vi står och håller i honom båda två. Så han är ju sig själv på det viset i alla fall - han vill vara till lags och göra rätt. Även om han verkar ytterst förbryllad över vad det är som pågår...