Svamp som svamp

Hunden ligger helt utslagen i soffan efter en dag i skogen. Alltså, heeelt utslagen.

Vi har ju tränat en helt del på kantarellsök. Både hemma med köpta kantareller och i skogen med vilda, orörda och fritt växande. Och det funkar helt okej. Kantarellsäsongen sjunger dock på sista versen. Så det var det för i år, trodde jag.

Men vi kör tydligen vidare. För idag tog Jungman det till nästa nivå och markerade trattkantareller. Helt spontant. Så då körde vi på det. En trattkantarell gav en köttbulle.

Och det var en deal som alla tyckte funkade. Full korg. Mätt hund.

Vi blev alltså...

Vi glömde vår bröllopsdag. Helt och hållet. Det slog oss först i efterhand. En vecka för sent. 

Men hundens födelsedag glömmer vi inte. Nu är han tre år. Och därmed är Jungman vuxen, enligt hans uppfödare. 

Aja. Han är kanske vuxen. Men inte mindre fånig för det. 

Hunddagis?

Ja. Det blev så. Vi lämnar bort hunden på dagarna.

När vi skaffade Jungman jobbade jag mest kvällar och matte kunde ha hund på jobbet. Och allt var frid och fröjd. Men livet och jobben ändras. Så vi provade den här lösningen. Och det funkar fint. Alltså, det var väl inte helt smärtfritt att vänja hunden vid en helt ny vardagsrutin som inte liknade något han tidigare upplevt.

Men, nu. Nu funkar det fint. 

Han delar box med fyra andra hanhundar i samma storlek. En kastrerad och resten okastrerade. Och det funkar fint. De ligger mest och sover eller tar det lugnt när de är inne. Men de är ju inte bara inne, såklart. De härjar utomhus också. En förmiddagsaktivitet och en eftermiddagsaktivitet varje dag. 

Ja, just det. Har jag nämnt att Jungman älskar sina fröknar?

Zebra

Annars då? Jorå, livet knallar på. Jungman är på dagis på dagarna. Eller, fritids heter det. Aja, tomato eller tomato. 

Men i alla fall. Han verkar trivas. Rusar in och dansar för sina fröknar på morgonen. Och rusar ut på eftermiddagen och dansar för husse. För det är jag som hämtar och lämnar. 

Det är liksom mest praktiskt så. Det ligger på fem munuter från jobbet. Munuter? Minuter, heter det. 

Hitta!

Det ser inte mycket ut för världen, men i detta ögonblick markerar Jungman sina första kantareller för året. Som vanligt var det jag som såg dem först och gav kommando. Men han var direkt med på noterna. 

Vi har börjat skilja på olika kommandon för olika sök. 

• Sök för enstaka sak
• Leta för flera saker
• Hitta för att markera en sak 

On eller off

Jag vaknade runt halv nio. Och väckte hunden.

Vi gick utanför porten. Hunden kissade. På frågan om han behövde skita också svarade han med att sträcka kopplet tillbaka mot porten. Det är skönt med tydlighet. 

Jag serverade frukost åt hunden, färskfoder och torrfoder. Själv drack jag kaffe. Hunden tittade på sin frukost och la sig i soffan. 

Vid halv elva packade jag väskan för en utflykt. Hunden kom ut i hallen och tittade. Och gick tillbaka till soffan. 

Aja. Han följde med ut och var peppad på det mesta. Sök, småträning med trix, hämta boll och frisbee. Lunch ute. 

Hemma igen. 

Framsteg

Ja, eller framsteg och framsteg... 

More like vi är framme. Med ensamheten, alltså. Jungman har accepterat sitt öde. Att lämnas av oss ibland. Solokvist.

De dagar när bitarna i livspusslet inte riktigt passar kan han vara hemma från morgon till lunch. Och från lunch till kväll. På lunchen kommer jag hem och tar ut honom en sväng. Det är inte optimalt. Men det funkar. 

Hur jag kan vara säker på att allt är ""coola bananer"? Vi har ju en webkamera där vi kan följa honom hela dagarna. 

Det är trist att se. Han bara ligger. Flyttar sig ibland och lägger sig en bit bort. Och ligger där istället.