Grattis på födelsedagen, Petter & mig själv.

Obs! Detta är en avjoniserande golvfön. Orange. Som allt annat hemma hos oss. Funkar till pudlar. Och till människor bevisligen. (Från Häromi) 

The big scare!

I fredags började Jungman lukta illa ur munnen och dregla väldigt mycket. Vi trodde att det hade nåt med dom nya tänderna att göra och tänkte inte så mycket på det. Men så i söndags kväll tyckte jag att han betedde sig lite konstigt. Han följde inte efter mig var jag än gick, han låg kvar på sin plats och verkade lite... loj. Så jag tog fram febertermometern. 39.2. Ingen större fara, men förstagångshundägare och hönsmatte som man är ringde jag direkt till Ulla på Frihamras för att få råd/stöd/lugnande. Vi pratade lite och kom fram till att det bästa var att ringa vidare till djursjukhuset. Dom gav rådet att fortsätta tempa honom och ringa in igen om han gick över 40 grader.

Hans temp gick upp under kvällen och natten och på morgonen hade han 40,1 grader (jag sov cirka 0 minuter den natten). Jungman ville inte äta eller dricka och han visade tecken på att ha ont i munnen. Vi ringde vår veterinär i Mälarhöjden och fick rådet att åka dit på en gång.

När veterinären skulle titta Jungman i munnen vägrade han. Han morrade som en vuxen hund, ett dovt läskigt morr - ett ljud som jag inte ens visste att han kunde göra! Veterinären sa "nej, där går jag inte in" och beslutet togs att ge honom lugnande för att kunna få kika honom i gapet. 

Men envis pudelvalp lät sig inte lugnas! Han kämpade emot och så fort nån närmade sig munnen vaknade han till. Han måste haft så himla ont! Så... då fick vi söva honom. (Vid det här laget var jag i upplösningstillstånd!!!) Det gick bra och han sov sig igenom undersökningen. Veterinären hittade inget främmande objekt som vi först misstänkte, istället hittade hon två stora, röda, arga tonsiller. Hon tog prover och skrev ut antibiotika. Notan slutade på strax under 5.000 kronor men tack vare försäkring gled vi därifrån endast 1700 kr fattigare. Tack för det...

På kvällen var Jungman seg och trött som bara den, men redan dagen efter började han bli piggare. Det tyder ju på att medicinen funkar och att det förhoppningsvis inte var nåt värre än en rejäl halsfluss! Han fick frysta märgben att slicka på och det verkade han tycka om. Kallt i ond hals.

... och när man är piggare blir man tvångsmysad av matte. Jungman är nu betydligt bättre, han stinker inte lika mycket ur munnen och han är bara lite sömningare än vanligt. Och en nysmaskin av rang. Han nyser kanske 30 gånger i timmen... Senare idag får vi provsvaren och vi hoppas att det ska vara bra med det! 

En sjukling ska naturligtvis få presenter. Ett hjorthorn från Häromi fick mycket väl godkänt av Jungman. Tur det. Det kostade 229 kronor... Men det är luktfritt (tillskillnad från Jungmans favoritben som luktar hästskit...) och det kommer räcka länge. Han har gnagt och gnagt men inte kommit nån vart än. 

Så. Lilla hunden. Gör inte om det här är du snäll. 

Middag framför teven.

Mugshot

Denna gullunge väger nu arton och ett halvt. Och ni ba: Tung hund!

Jovars, men då skulle ni sett hans nya bekantskap i hundrastgården. En ettårs newfoundlandshund på sextifem pannor. Med päls som en ryamatta. Alltså, han var inte färdigvuxen än. Det var en tung hund.

Inofficiell utställning schmutställning

I helgen var vi på utställning med Jungman för första gången. En inofficiell utställning för valpar i Sollentuna Rackethall. Inte så sexig lokal... men väl 300 valpar av lite drygt 100 olika raser!!! KAOZ. Och om kaoset tyckte Jungman ungefär... 

Petter fick ta hand om det här med att "gå i ringen". Dels för att han är bäst (bättre än jag) i pressade lägen, men också för att han är... ja, let's face it - väldigt snygg. 

Jag hade förväntat mig att Jungman skulle vara den studsboll som han vanligtvis är, men näe. Han gick som en stjärna och svansade som aldrig förr. Jag tror kanske att han gillade det? Uppis liksom? 

Vi fick också visa upp oss tillsammans med Jungmans uppfödare och hennes hund Java (Jungmans syrra) och halvbrorsan Teddy. Värsta snygga Frihamra-trion!

Hmm... domaren gillade Jungman. Men han gillade Petter ännu mer? 

Jungman var burrig och fluffig men hade inget att sätta emot när fluffmaestron Teddy äntrade scenen. Asså, vilken sjukt snygg pudel. 

Jungmans utlåtande. Allt topp notch, förutom en underkäke och bett som inte växt klart. Vi hoppas och tror att det ska rätta till sig när han blir större! Om inte så blir det ingen champion av Jungman. Men det känns rätt okej i vilket fall. Han är ett ess på att lära sig saker och kan bli lydnadsmästare istället. Eller höjdhoppare... finns det nån sån gren för hundar? 

Såhär står det: 

"Maskulin hanvalp, bra huvud och uttryck, skulle önska en bättre utvecklad underkäke, utmärkt hals och överlinje, väl ansatt svans. Tillräckliga vinklar fram och bak. Rör sig väl. Trevligt temperament. Bägge kanintänderna i underkäken går innanför övre tandraden - därav inget HP." 

Efter utställningsäventyret var han "rätt trött" och sov gott i lillmatte Klaras knä. Klara är en av Jungmans favoriter och en av de få människor som han bryr sig om - även om hon inte har godis i handen! Gollig. 

BFF, eller vadå?

Klara kom förbi i helgen och provade Jungmans nya bädd. 

Helt okej, tyckte hon.

Och Jungman fann sig i att dela med henne.

Ja, och så var vi ju på valputställning i helgen. Men det är en helt annan historia med en helt annan intensitet.

Ja, jag sover naken

Jungman har lärt sig vad nej betyder. Och det är ju skönt att bara kunna säga till när han visar för stort intresse för äckliga grejer på marken. Eller för strumporna när husse eller matte klär på sig.

Aja. Jag fick ett ett nytt tillfälle att att använda nej. Alltså, verkligen.

Ni vet hur det är. Man väcks av sin klocka och/eller mobil. Och så sätter man sig på sängkanten och stirrar tomt ut i det tillstånd som kallas morgon. Man kan ju bli sittande så ett tag. Bara fastna i detta limbo och bli sittande, stirrande mot ingenting.

Men nu ryckte Jungman mig ur detta genom att komma och slicka mig på snoppen. Ja, ni läste rätt. Och jag kan förstå att det är en intressant doft- och smakupplevelse för en hund. Men både skräddaren och husse säger nej.

Computer says no.

Ett nej är ett nej.

Sin egen snopp får han dock fortsätta att slicka på. Och det gör han.