Under våren har vi gått en kurs för fantastiska Carina Persson (Eva Bodfäldt Education) igen. Denna gång var det Freestyle som stod på agendan. Freestyle är en ganska ny hundsport (från USA förstås) där man gör trick och lydnadsmoment till musik. Lite fånigt kan tyckas, men otroligt kul!
Inte helt otippat så är det min dansante make som gått in mest för träningen och här ser vi duon göra sitt första, lite improviserade, "program" på kursens avslutningsdag.
Så himla duktiga och fina! Notera att Jungman med glädje gör hela "showen" utan godisbelöning. Ni som har hund vet vilken utmaning det är! Det är nästan lite magiskt när man ser Jungman och Petter träna tillsammans... Dom har nåt speciellt, de där två. Och jag är ju helt opartiskt när jag skriver detta, naturligtvis.
Och på söndag ska vi gå en sökkurs. J-e-t-e-s-k-o-j!
Barbershop
Han är nyklippt. Kort vårfrisyr med rakad nos. Och helt plötsligt vill han ligga på fårskinnet. Rätt gött.
En helt annan grej som inte kvalar in som "gött" är att han fått årets första fästing. En fästing i februari? Asså?!
Solen.
I helgen var vi ute och fick träffa solen. Sjukt härligt, i en annars ganska tung och tuff period. Jungman och husse lekte järnet. Jag var dunderförkyld och tog det lite lugnare!
Hund på restaurang
Det funkar rätt fint att ta med Jungman på lokal. Idag åt vi lunch på stan. Än så länge har vi rätt mycket fokus på vad hunden gör och belönar när han ligger med nosen mot golvet. Han sköter sig, men det finns ju en hel del i restaurangmiljön som kan intressera en hund. Ni vet, folk och rörelse. Mat och lukter. Och så vidare.
Han ligger visserligen tyst och still. Men han är inte helt avslappnad.
Målsättningen är att vi ska kunna äta en trerätters med honom under bordet utan att behöva belöna hans osynlighet. Vi är inte där än. Men det går framåt.
Lite svårare
En av Jungmans favoritaktiviteter är att söka. Det funkar med det mesta. En boll. Ett mynt. En kantarell eller en kotte. En köttbulle, om han har tur.
Han är ingen riktig stjärna utan jobbar utifrån "hellre än bra". Ibland verkar det som att han inte riktigt kommer ihåg att använda nosen utan springer mest runt och täcker yta.
Aja. Det är inte hela världen om det tar lite tid. Svansen går som en propeller oavsett om han är nära eller helt ute och cyklar. Han får sköta det i sin egen takt.
Lite oväntat var det dock att det skulle vara så mycket svårare för honom att söka i snö. Och då var det ändå hans enklaste sök: frolicar. Dessa brukar han hitta nästan lite för lätt. Men inte i snö. Så det var bara att korta ned avstånden och minska sökytorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)