Svamparell

Vi försöker lära Jungman att söka/hitta kantareller. Hittills har vi gjort det ganska ostrukturerat och spontant. Om vi stött på en kantarell i skogen har vi pekat på den och belönat intresse. Typ, om han luktat eller "duttat".

Nu provar vi lite mer uppstyrt och har inlett träningen hemma, inomhus. Det har funkat bra. Men det har rört sig om köpesvamp på parkett. Rätt långt ifrån trovärdiga förhållanden. Men Jungman borde ju fatta vad det handlar om. N'est pas? Han är ju pudel. 

Imorse placerade jag ut elva kantareller i en skogsbacke. De låg en och en, täckta av löv. Några timmar senare gick matte förbi och lät Jungman söka. Resultat? Tio av elva hittades. 

Helt ok. För att vara första veckan. 

Vi får väl prova i nån form av riktig skog med livs levande svampar till helgen, I guess. Undrar bara om vi har en tillräckligt stor korg för alla kantareller hunden kommer att hitta...

MH

Så blev det äntligen gjort. Jungman är mentalbeskriven. Och som väntat var han skeptisk till att leka med okända, måttligt intresserad av jakt. Hyfsat oberörd av skott och ljud. Ja, men lite som han är till vardags. Det var dock mycket ovant att gå runt med sin hund utan få kommunicera med honom som jag brukar. Småprata lite. Korrigera, uppmuntra, ventilera känslor och så. Ja, ni vet.

Det som förvånade var hur tuff han kan vara. När spökena kom ställde han sig en meter framför mig. Bredbent och framåtlutad med uppenbart hotfullt skall. Och han backade inte ett steg!

Jaja. Där ser man.

Övergripande omdöme: en skottfast, stabil och balanserad hund

Lilla mamma

Helgen bjöd på valpträff hos Jungmans uppfödare, Ulla och Göran på Frihamras kennel. Egentligen var det inte alls Jungmans kull, men vi blev inbjudna eftersom vi ändå var i krokarna.

Det var runt tjugo storpudlar i olika åldrar som härjade runt. Stundtals befann man sig i ett hav av krullig päls. Helt underbart alltså. 

Jungmans syster Java var på plats. Men framförallt hans mamma Honey Moon. Allstå, vår hunds kärlek till sin mamma visste inga gränser. Han följde henne i hasorna. Ställde sig nära. Och det var stundtals lite oklart på vilken nivå av Oidipuskomplex det rörde sig om.

Jaja. Han är en hund. 

Hurra hurra!

Vart tog den lilla valpen vägen? 

Jungman - 2 år idag! 

Värd sin vikt i... ben.

Duktiga lilla Jungman har varit med mig på jobbet idag igen. Tyst och snäll, sov mest hela tiden. Och sen på eftermiddagen fick han vara ensam hemma ett par timmar. Och det gick också bra! Dessutom har han gått upp lite i vikt och väger nu nästan 27 kilo, vilket verkligen känns som minimum på honom, benranglet. 

Hur som. Nu fjäskar jag in mig och bjuder på några lammrevben. För det är han värd! 

PS: Såhär gullig var han i morse när vi skulle åka till jobbet. Gud så morgontrött han har blivit... Vill INTE gå upp/ut alls, i alla fall inte före lunch. Bara slappa och sova! 

Anteckningar

Lördag förmiddag. Jungman sov tio timmar inatt, vaknade och gick upp när jag gick upp. Gjorde morgontoalett utanför porten och ville in igen. Åt en lätt frukost. Gick och la sig igen. Nu har han sovit i två timmar. 

Sweet life. 

Sovmorgon

 

Jungman är inte uppe med tuppen direkt. Han går visserligen upp med oss, oavsett om klockan är kvart över sex en måndagsmorgon eller halv tio en lördag. Men det är inte så mycket action. För det mesta kollar han vad som händer. Står och tittar lite när man sätter på kaffebryggaren, bostar tänderna. Eller vad man nu gör på morgonen. Sen lägger han sig och sover igen. I soffan. Under ett bord. I sin bädd. Eller lite var som.

Helst ingen action innan lunch, om Jungman går bestämma.